Onsdag 8 juli 2020

Lokaltidningen

En globetrotter med sameblod

Hon har bott bland uteliggare i Iran, i en hydda ute i bushen i Belize, seglat jorden runt och jobbat i Hollywood. En bråkdel utav allt det Lena Skott Lundin har varit med om tills dess hon hittade tillbaka till Vilhelmina och fann lugnet genom slöjden.

Vilhelmina · Published jan 5, 2020 at 06:15

Vi fastnar i köket och framför bilden av Lenas morfar, den är över 100 år gammal. Morfar var en känd rovdjursjägare från Vapsten lappby, Björkvattnet i Tärnaby, där Lena Skott Lundin fortfarande tillbringar större delen av sin fritid.

Att det var just slöjden som kom att bli hennes utkomst har en lång historia. På något sätt kan man beskriva det som att hon efter allt resande och alla äventyr runt om i världen, hittade tillbaka till sina rötter genom sameslöjden.

Äventyrlustan visade sig efter skolan då hon drog till Stockholm.

– Jag ville se vad som fanns bortom skylten Vilhelmina. I Stockholm delade jag ett rum med en flicka som var lika äventyrlig som jag var. Vi sparade våra slantar och sedan gav vi oss ut i världen.

De kom till Iran, Irak, Nepal, Indien, för att nämna några platser. De tog också plats på en lastbåt och seglade jorden runt.

– Vi åkte hem och jobbade och sparade och sedan liftade vi runt i USA och Centralamerika.

Här kom hon att träffa Ernesto, han var Maya-indian och tycke uppstod.

– Vi åkte hem igen men Ernesto och jag höll kontakten och när jag hade fått ihop nog med pengar åkte jag tillbaka.

De bosatte sig i Belize, en liten stat i Centralamerika. Här var det tänkt att de skulle bedriva något slags jordbruk men pengarna fattades.

– Och för att kunna stanna där så gifte vi oss. Inga pengar hade vi och prästen kostade fem dollar, så Ernesto fick gå ut på marknaden och sälja sin skjorta. Han fick gifta sig i bar överkropp, säger hon och skrattar.

I Belize bodde de ute i buschen i en hydda. Men det blev ekonomiskt ohållbart, så de drog till Hollywood för att arbeta.

Men sagan tog slut. Lena fick besked om att hennes bror i Vilhelmina hade omkommit och hon satte sig på första bästa plan och sedan dess har hon stannat i Vilhelmina.

– När jag kom hem till Vilhelmina gick jag en utbildning i vävnad och sömnad. Jag provade mig fram och till slut så upptäckte jag sameslöjden. Då blev jag fast. Hittade hem till mina samiska rötter, något som jag kände att jag hade saknat. 

– Är man inte renskötare så blir man inte riktigt accepterad som same, man har en fot i svenska samhället och en fot i det samiska. Man blir lite rotlös. I slöjden kunde jag ge uttryck för det samiska inom mig.

Hon träffade Max Lundström, som också var sameslöjdare. Han kom dessutom från Björkvattsdalen.

– Vi kompletterade varann väldigt bra och han var en stor inspirationskälla. Vi var med startade sameföreningen i Vilhelmina.

Lena Skott Lundin tillhör Vapstens lappby, som hennes förfäder tillhört i århundraden, i Björkvattsdalen .

– Där hämtar jag kraft, inspiration och tillgodoser min andlighet. Där får själen lugn och ro bland fjällen som är mitt hem och där vinden är min ledsagare. En solig dag, att stå där vid stranden, koka barken, känna doften, för att sen sätta sig och sy av det hemgarvade skinnet.

I slöjden dröjer hon sig gärna kvar vid det ursprungliga – mässingringarna ska finnas där. Mässingringen som ger kraft och beskydd.

– Vid björnjakten hängde de den i mössan, på bössan eller runt armen. Den skulle göra jägarna starka och ej bli skadade. Under den farliga månaden, december, hängde de mässingringen i kåtans rököppning, för att blidka månen.

– Även om mässingringen, de traditionella materialen, färgerna och mönstren ska finnas där så vill jag utveckla slöjden, skapa nya former och användninsområden. Det är vårt arv, att bära, förvalta och föra vidare. Historien bakom slöjdföremålen är viktigt och det är det som skiljer den äkta sameslöjden från alla plagiaten som tillverkas och säljs av ickesamer.

Numera slöjdar hon mest på beställning. Och kommer rastlösheten över henne som förr så tar hon husbilen Waltzing Matilda och drar mot fjälls.

I slöjden kunde jag ge uttryck för det samiska inom mig.

Personligt

Namn: Lena Skott Lundin

Bosatt: I Vilhelmina och i Björkvattnet, Tärnaby.

Yrke: Sameslöjdare, men har även drivit butik i Vilhelmina och spelat med i samiska teatern och varit med i den uppmärksammade filmen Sameblod.

Förebild: Alla kämpar som kämpat och kämpar för den samiska kulturen och moder jord.

Livsmotto: Ge aldrig upp, det brukar ordna sig.

Bra egenskap: Positiv, nyfiken, bra på att vänta ut tiden och att släppa taget.

Är sämre på: Baka.

Favoritplats: Bränna, Gaavnedsnjuana, Björkvattnet.

Drömmer om: Minskade orättvisor i världen, och att samerna en dag ska stå enade.

Önskar att jag kunde: Stoppa skövlingen av moder jord.

Allt fler skogsägare försäkrar

LÄNET Allt fler privata skogsägare försäkrar sin skog och allt fler ser skogen som en investering, berättar Annika Lindkvist, marknadschef försäkring, på Länsförsäkringar...
Reportage
Opinion
Behöver du hjälp?


Sport