Måndag 21 oktober 2019

Lokaltidningen

Under stenen födde Eva-Maja sitt barn

Julafton 1881, 40 år efter att hon gravid med ett oäkta barn sparkats ut av sina föräldrar, säljs Eva-Maja ut på fattigauktion på kyrkplatsen i Stensele. Lägsta budet är 20 kronor inklusive mat och kläder för ett år. Trots ett liv fyllt av tragedier och svåra umbäranden ger hon aldrig upp utan fortsätter kämpa för barnens överlevnad.

STORUMAN · Published dec 25, 2018 at 07:15

Eva Maja som egentligen hette Eva-Maria Andersdotter föddes 1819 som barn nummer fem i en syskonskara på sjutton barn. Familjen hade flyttat från Gubbträsk och bosatt sig på Luspholmen samma år som Eva Maja föds. Här stannar familjen fram till 1824.

Trots att det på den tiden råder stor barnadödlighet överlever alla barn utom två. Eva Maja får tidigt lära sig hjälpa till med arbetet hemma. Allt från att ta hand om yngre syskon till att ta hand om familjens djur.

Så fort hon blivit tillräckligt gammal så skickas hon hemifrån för att jobba, antingen som getare eller som piga. Att stanna hemma en längre tid är omöjligt. Som nybyggare räcker inte resurserna till för att försörja en stor familj med många barn.

1819 då Eva Maja föds finns det få nybyggare i södra Lappland och i synnerhet inom nuvarande Storumans kommun. Tio år har gått sedan Sverige förlorade Finland till ryssarna. De första nybyggarna kom till trakterna av Storuman i början av 1700-talet men efter 100 år är antalet nybyggen få och utspridda. Av nybyggarna är flertalet soldater eller söner till soldater som vill undvika krig. Staten har nämligen lovat både skattefrihet under ett antal år samt att slippa mönstring. Att tvingas gå ut i krig innebar för de att de aldrig kom hem utan dog i sjukdom. Att dö på slagfältet var det bara knappt en av tio soldater som råkade ut för. Bland nybyggarna fanns också folk som vandrat in från Finland och samer som istället för renskötsel satsar på att skaffa kreatur och börja odla upp sin mark.

Eva Majas far, Anders Gustav Persson, kommer från Skarvsjön och gifte sig med Anna-Christina Jonsdotter från Gunnarn. Trots en växande barnaskara flyttar familjen runt. Först till Gubbträsk och sedan till Luspholmen. De hinner också bo i Norrdal, Sandvik utanför Blaiken, Strömsund, Östervik och till sist Stornäs på Storumansjöns norra strand.

Möjligen beror de snabba flyttningarna på att de tagit efter finska vanor med svedjebruk. Genom att sätta eld på skogen blir det enklare att röja upp markområden som det går att odla råg på under några år. Marken blir snabbt utan näring och därför måste hela tiden ny skogsmark svedjas.

En av de tidigaste reseskildringar som nedtecknats är J W Zetterstedts resa genom Ume lappmark år 1832. Han är botanist, expert på skalbaggar och professor vid Lunds universitet. Syftet med resan är att samla insekter men i hans reseberättelser ges också en bild av byarna och folket i området.

I Gunnarn som då kallades Badstuträsk fanns det tio grannar och ungefär 80 personer. Zetterstedt fick bo hos byns rikaste familj. Anders Nilsson var både storbonden, affärsman och långivare. På gården fanns femton kor, tre hästar, två oxar, trettio får och två svin.

I Luspen (Storuman) fanns bara fyra grannar. Hela byn på tio personer vinkade av sällskapet när de med hjälp av roddare gav sig av längs Uman västerut. Hårt väder på sjön höll på att sluta med katastrof. På en liten holme kunde Zetterstedt ta skydd i avvaktan på bättre väder. Färden gick vidare förbi ett litet nybygge i Östanvik för att mot natten sluta i Kaskeloukt där husägaren Gustaf Michaelsson var värd.

Dagen efteråt kom man fram till Ankarsund där det fanns två åbor, "trots välvilja rådde fattigdom" skrev Zetterstedt i sina anteckningar.

Slussfors bestod av bara ett nybygge som både var litet och uselt. "Dess åbo är kanske den fattigaste i hela Storuman", skrev Zetterstedt. Bättre ställt hade de två bönderna i grannbyn Umnäs. En av nybyggarna hade tio kor och en häst.

När professor J W Zetterstedt gör sin resa genom lappmarken är Eva Maja omkring 13 år gammal. De båda kan möjligen ha mötts. Eva Maja var vid tidpunkten troligen piga hos en bonde i området. Enligt Zetterstedts anteckningar fanns det i Stensele socken bara 16 byar med 49 hemmansåbor samt 40 oskattade nybyggen. Folkmängden var 766 personer och av dessa var 107 samer i de två samebyarna Vapsten och Umbyn.

En av Eva Majas släktingar heter Lars Holmner och bor i Stensele. Han har lagt ner mycket arbete på att forska kring sin släkt och i synnerhet om Eva Maja liv, skulle få känna till historien. Ett livsödet som inleds med en tragedi, inte helt ovanlig för unga kvinnor på den tiden.

– Eva Maja var 21 år gammal och var troligen piga när hon blev gravid. Ett tag kunde hon vara kvar men när det började synas så fick hon sluta sin anställning. Att vara ogift och gravid är en stor skam. Än värre var det att ingen visste i början vem barnets far var, säger Lars Holmner.

Eva Maja besöker sina föräldrar i Sandvik utanför Blaiken men är inte välkommen. Om det beror på skammen för det oäkta barnen eller om familjen inte ser sig kunna försörja den unga kvinnan är ovisst.

– Istället beger hon sig över Uman till trakterna av Östervik och Kaskeloukt. Ungefär halvägs mellan platserna finns en storsten intill stranden av Uman. Där bygger hon sig en enkel riskoja, säger Lars Holmner.

Sommaren hinner övergå mot höst när hon ensam föder sitt barn i riskojan. Innan hon och barnet klarar några längre promenader börjar kylan göra sig påmind. I vikarna börjar isen växa till. Hur hon klarar sig ensam med ett nyfött barn i kojan som byggts mot ena sidan av storstenen är i dag svårt att förstå. Möjligen kan hon ha fått viss hjälp av släktingar som bor i Östervik och i Kaskeloukt.

Först när isen lägger sig på Uman och det blir möjligt att ta sig till Stensele kyrka döps gossen som får namnet Anders Gustav Rönnholm.

– Hon släpper vad man i dag skulle kunna kalla en bomb i kyrkan. Pojkens namn är efter fadern Micael Rönnholm som är en släkting till kyrkoherden Per C Rådström, berättar Lars Holmner.

Eva Maja bor kvar under storstenen vid Umans södra strand i två år. Micael Rönnholm äger Forsvik och halva Stensele och 1842 köper han Östervik samt ett hemman i Kaskeloukt. Om han erkänner sin roll som far är oklart. Indirekt så ser han i alla fall till att skicka några bönder till Eva Maja. Rishyddan rivs och istället byggs ett litet timmerhus med tre väggar mot storstenen. Fortfarande utan trägolv och med en öppen eldstad intill stenens ena sida. Möjligen sätts det in ett litet fönster på byggnaden vars ytttermått är bara drygt tre gånger två meter.

När pojken hunnit bli drygt två år gammal får hon lämna honom hos en familj i Blaiken. Därefter tar hon anställning som piga i Grundfors.

Det dröjer dock inte länge innan hon pånytt är med barn. Den här gången med en dräng från granngården. Jonas Fredrik Gabrielsson och Eva Maja lämnar sina tjänster och flyttar ända upp till Björkvattnet utanför Tärnaby där de tänker bli nybyggare. Men något inträffar som gör att paret skiljs. Eva Maja flyttar hemåt och blir erbjuden pigplats i Luspen trots att hon är gravid i femte månaden. Än en gång träffar hon en dräng men den här gången uppstår en ärlig och djup kärlek. Israel Mattsson kommer från Åskilje och på kort tid förlovar och gifter sig paret.

Den 11 december 1844 föds Christina Lovisa. Kort därefter arrenderar paret nybygget i Östervik som ägs av Micael Rönnholm men som senare säljs till Eva Majas morbror Adolf Larsson. Även om inte Israel Mattsson är far till flickan tar han emot henne som sitt eget.

Tillvaron i Östervik blir inte den bästa för familjen. Efterhand föds fler barn och till sist finns ingen annan utväg för den fattiga familjen än att fadern måste hitta en annan försörjning än det lilla jordbruket.

Hösten 1854, innan deras fjärde barn ska födas, lämnas arrendet för Östervik över till Eva Majas bror Jonas Andersson Borgström. Hela familjen flyttar upp mot Tärnaby. Eva Maja får bo tillsammans med barnen hos en kusin i Ström. Maken Israel Mattsson beger sig till Lofoten för att fiska i havet och tjäna pengar.

Strax efter att sonen Lars-Israel föds 1 februari 1855 får Eva Maja ett bud från Norge. Maken har omkommit genom drunkning utanför Buksnes på Lofotens sydspets den 16 mars.

Eva Maja står nu ensam med sex barn. För att få drunkningen bekräftad tvingas hon ta sig över fjället till Hemnäs i Norge. Hon tar med sig barnen och där blir också den yngste sonen döpt. Prästen förfasas över änkans fattigdom och tar inte betalt för dopet.

Vägen hem blir lång och tung att vandra. Det är svårt att föreställa sig vad hon tänkte på under den långa färden mot Östervik som hon lämnade för ett år sedan. Hon måste ha förstått att det skulle bli svårt att få plats i den lilla stugan. Där bodde redan hennes bror med familj. Dessutom hade hennes egen far och mor blivit inhysta på samma ställe som fattighjon. Hennes enda möjlighet är att återigen bosätta sig i den lilla stugan under storstenen.

Tre av de yngsta barnen blir utplacerade i bygden. Den allra yngsta, sonen Lars Israel, stannar i hennes vård. Hon odlar upp ett litet stycke mark. Hon måste också ha haft några enkla fiskeredskap och kunskap om hur man fångar skogsfågel och hare med snara.

– Jag förstår inte hur hon lyckades hålla modet uppe och få mat för dagen. Hon måste ha haft kunskap om hur man kan utnyttja naturens resurser. Möjligen lyckades hon odla lite potatis och rovor. I gamla protokoll och anteckningar nämns att hon tar hand om andras djur under sommaren. Jag tror inte att hon ägde några egna getter eller en ko. Möjligen fick hon ta lite mjölk från djuren hon skötte, säger Lars Holmner.

Eva Maja blir kvar i stugan ända fram till 1881 då hon på julafton auktioneras ut som fattighjon. Den som bjuder lägst vinner. Första gången är det hennes egen son, Anders Gustav Rönnholm i Sandvik utanför Blaiken som tar hand om henne för 20 kronor inklusive föda och kläder för ett år. Nästa julafton får hennes bror Per-Olov Andersson i Ersmark 20 kronor för besväret. Eva Maja tvingas utstå förnedringen att säljas som fattighjon varje julhelg fram till sin död den 7 juli 1898.

Här kunde berättelsen om umbäranden och fattigdomen vid storstenen ha tagit slut. Men ödet ville annorlunda. Eva Majas egen dotter, Sara Samuella skulle hamna i en liknande situation.

Flickan hade inte hunnit fylla sju år när fadern drunknade. Sara Samuella var en av barnen som blev utplacerade i bygden eftersom modern Eva-Maja inte mäktade med att ta hand om hela barnaskaran.

Sommaren 1855 hamnade hon hos en familj i Vallnäs i Storuman och när hon blev tillräckligt gammal för arbete fick hon ta jobb som piga. I 20-års åldern föder hon en oäkta son som döps till Johan Leonard Karlsson. Pojken föds med ena foten vriden nästan 90 grader. Hans handikapp gör att han inte klarar fysiskt ansträngande jobb och så småningom lär han sig skomakaryrket. Han byter också namn till Backman vilket möjligen kan vara en ordlek på hans handikapp.

Sara Samuella gifter sig 1869 med Carl Johan Edvard från byn Holmträsk utanför Umnäs. 1870 får paret en dotter som döps till Maria Carolina. Knappt två år senare drunknar Carl Johan under flottningsarbete i Stenseleforsen. Först efter en månad påträffas den döde.

Sara Samuella har inget annat val än att flytta från svärföräldrarna i Holmträsk till Östervik där hon blir inhyst hos de nya ägarna. Modern Eva Maja bor då inte så långt därifrån vid storstenen. Efter en tid trolovas hon med Gustav Gustavsson som är äldste sonen till de nya ägarna. 1873 gifter sig paret och när Eva Maja flyttar från storstenen i början av 1880-talet flyttar familjen dit. Vid den här tidpunkten har familjen utökats med flera barn så att bo i den lilla timrade stugan under stenen är otänkbart. Istället bygger Gustav ett nytt hus längre västerut. Ny mark bryts upp och fram till 1893 föder Sara tio barn förrutom de två hon hade innan äktenskapet med Gustav.

Gustav Gustavsson tog jobb som snickare runt omkring i bygden men år av slit gjorde att han innan 50-års åldern var en bruten man med svag hälsa. Barnen hade efterhand tvingats lämna hemmet för att klara sig själva. Lån hon handlaren i Stensele blev till sist omöjliga att betala igen. Till sist får han hjälp av bröderna som med inteckning i nybygget kan betala av en del av skulderna till handlaren. På hemfärd från ett bröllop i Myrträsk dör Gustav. Hans sista ord lär ska ha varit "Nu är det slut". Det är den 18 februari år 1900.

Änkan Sara gifter sig två år senare men den nya maken dör redan efter fyra års äktenskap. Missväxt och utbrott av mjältbrand under 1900-talet gör att allt fler fattiga i socknen börjar fundera på att emigrera. Sara Samuellas söner har sedan några år planerat att flytta och 1907 tar även Sara beslut om att ge upp det strävsamma livet i Sverige och pröva lyckan i USA. Under kommande år samlas nio av Sara Samuellas barn i och runt trakterna av samhället Leonard i Minnesota. Den 23 december 1938 dör hon bland hennes nära och kära i USA. Hon når den aktningsvärda åldern av 91 år.

Artikeln publicerades ursprunglingen i Lokaltidningen den 20 december 2017.

Hemvården får kameror

Dorotea Dorotea sällar sig nu till de kommuner som infört trygghetskameror i hemtjänsten. – Det är ett sätt att öka tryggheten för våra äldre som är beroende av tillsyn, säger...

Samarbete mellan samer och skogsägare ger vinst

SORSELE En helt ny anläggning för renskiljning håller på att byggas upp på Mikael Hugosons skogsmark intill nedre Saxnäs utanför Sorsele. – Tyvärr blir det ofta konflikter mellan...

Försöker lura villaägare

STORUMAN Polisen i södra Lappland går nu ut och varnar allmänheten för ett företag som ringer upp personer och säger sig utföra lagstadgade ventilationskontroller. Minst en...

Elin ny koordinator för Idrottsgalan i Lycksele

LYCKSELE Elin Larsson blir ett nytt namn att lära sig för idrottsrörelsen i Lycksele. Hon tar nu nämligen över som koordinator för Idrottsgalan, som blivit ett givet inslag i...

Mässa för att inspirera till studier i tyska språket

Vilhelmina Det var tyskmässa i Folkets hus i Vilhelmina. Det var Malgomajskolan i samarbete med Tysk-svenska handelskammaren som stod för arrangemanget i syfte att locka fler...

”Jag vill prioritera det här”

ÅSELE Åsele är en av kommunerna som via det nya leveransavtalet kan köpa lokal köttfärs. – Vad gäller kött är jag en människa som brinner för det som finns runt hörnet, säger...