Onsdag 22 maj 2019

Lokaltidningen

Amerikanskan Ann Karen Sieben lever som pilgrim. Den senaste vandringen startade i Oslo den 2 december 2018. Hon gick norrut och vände söderut i Jokkmokk, och passerade länet för några veckor sedan. Samernas historia intresserar henne mycket. Foto: FREDRIK BJÄRNESAND

Sätter sin tillit till mänskligheten

För några veckor sedan passerade en pilgrim från USA genom Västerbotten. Hon är ute på en märklig vandring till synes utan slut. Inga ägodelar eller kommunikationsutrustning har hon. Enda tillgången är en osviklig tro på det goda i människan.

INLANDET · Published apr 21, 2019 at 07:15

En pilgrim är en person som gör en resa till en helig plats. För Ann Karen Sieben är alla platser heliga. Hon har tagit som sin livsuppgift att besöka så många platser, och träffa så många människor, som möjligt. Hon vittnar om ett annat sätt att leva och vara.

– Jag utlämnar mig till människors tillit, och förutsätter deras tillit till mig, på det sättet är jag med och bygger tillit, det är universellt, säger Ann som ser sig som en praktisk fredsarbetare.

Ann sätter inte ljuset under skäppan. Hon pratar mycket och entusiastiskt om sin mission.

– En pilgrim som vandrar i tystnad är en värdelös pilgrim, säger Ann bestämt, väl medveten om att uttalandet kan provocera.

Det är en märklig resa hon befinner sig på. Den började för 12 år sedan. Ann hade tagit sabbatsår från sitt arbete som ingenjör inom ett brittiskt statligt forskningsprogram, med radioaktivt sönderfall som expertområde.

Under slutet av sabbatsåret beslutade hon sig för att genomföra en pilgrimsvandring från Canterbury till Rom, en vandring på drygt 200 mil.

Det blev början på en inre resa. Hitills har hon vandrat en bra bit över 5 600 mil, motsvarande 1,5 varv runt jorden.

2010 sattes hennes tro på hårda prov. Hon var på vandring från Denver till ett pilgrimsmål i Mexico City. Mitt i öknen blev hon plötsligt omringad av fyra ilsket larmande terrängfordon. Åtta tungt beväpnade män hoppade ut.

– De hade militära vapen och patronbälten runt kroppen. Alla hade med säkerhet många liv på sina samveten.

Männen ställde sig i ring runt Ann. De pekade med sina vapen i ansiktshöjd. Hon kunde inte annat än frukta för sitt liv. Men istället slogs hon av det märkliga i situationen: att åtta narkotikasmugglare betedde sig som om de var rädda – för henne.

– Jag förde undan ett vapen, tittade mannen i ögonen, skrattade och sa: "Hur kan ni vara rädda för en kvinna som är 1,57 centimeter lång?"

Därmed bröts spänningen. När männen, som även hade krucifix i sin utrustning, fick klart för sig att hon var på väg till ett välkänt pilgrimsmål för att be till ett berömt helgon bad de ivrigt att få skicka med sina egna böner nedskrivna på lappar.

– Den värsta busen frågade om jag inte kunde be för att hans son skulle slippa samma liv som sin far.

Efter det åtnjöt Ann knarkkartellens beskydd på resten av vandringen.

– Jag har aldrig känt mig säkrare.

Året därpå vandrade Ann från Santiago de Compostela, den kända vallfartsorten i norra Spanien, till Jerusalem. Hon valde vägen genom norra Afrika, där den arabiska våren utspelade sig, inte utan faror för en amerikan.

Framme i Jerusalem besökte hon huset där enligt historien Jesus åt sin sista måltid. Det blev en andlig startpunkt för hennes liv som pilgrim.

– I ett slag stod det helt klart för mig att jag är en pilgrim och ska leva så här. Det finns ingen tvekan, säger Ann.

– Det var ingen upplevelse jag sökt efter, tvärtom, jag är en rationell och metodisk ingenjör.

Efter den andliga upplevelsen vände hon sig till ärkebiskopen i hemförsamlingen Denver och bad om hjälp. Hon ville starta en kommunitet för pilgrimer i hemstaden. Med ärkesbiskopens stöd bildades Society of Servant Pilgrims år 2012.

Ann visar upp sitt pilgrimspass där hennes identitet och resväg intygas med ärkebiskopens stämpel.

Anns pågående vandring började i Oslo 2 december i fjol. Kartan visar att hon rört sig norrut, med Jokkmokk som nordligaste punkt, och följt kusten ned.

Samernas historia tilldrar sig hennes stora intresse, men höjdpunkterna är att besöka de nordiska helgonens hemvisten.

– Heliga Birgitta i Vadstena står högst på min lista.

När Ann anlände till Nordmaling fick hon härbärge i kyrkstugan. Kvällsmat åt hon med konfirmanderna.

– Då får jag en chans att berätta om vad det är att vara pilgrim, säger Ann.

Ditt viktigaste budskap?

– Människor är goda.

De hade militära vapen och patronbälten runt kroppen.

Ann Karen Sieben

Ålder: 55 år.

Hemmahörande: Denver, Colorado, USA.

Trossamfund: Katolska kyrkan, Society of Servant Pilgrims, Denver: www.societyofservantpilgrims.com

Pilgrimskapets innebörd: "Att vara pilgrim, att hjälpa andra pilgrimer, att dela erfarenheten av att vara pilgrim och att vara hängiven och följa trohetslöftena om fattigdom, kyskhet och lydnad."

Vandrat hittills: 56 251 kilometer.

Tänker på under vandringarna: "Vad folk jag möter berättar om och hur jag på bästa sätta ska genomföra min egen vandring. Jag är ingenjör och är metodisk i vad jag gör."

Äger: "Inget alls, bara kläderna på kroppen. Jag har varken mobiltelefon eller tandkräm. Flygbiljetter är den dyraste utgiften, folk jag möter skänker pengar eller flygpoäng när det blir aktuellt."

Mötesplats utan gränser

LYCKSELE Årets Mötesplats Lycksele, som startar i dag, fokuserar på drivkrafter och konkurrenskraft. Konferensen har också ett nordiskt perspektiv, med inbjudna från Norge och...

Åsele kommun i topp tio

ÅSELE I en jämförande skolundersökning som Lärarnas Riksförbund gjort om kommunernas satsningar och resultat i grundskolan hamnar Åsele i topp tio. För Lycksele ser det sämre ut.

Laisbyn täckte länet

LYCKSELE Ulf Stefan Winka har många års erfarenhet av historiesökning. För två veckor sedan föreläste han i Lycksele om Umeå lappmarks historia. – Lycksele var samlingsplats för...

Emil Österholm tog hem konstnärsstipendium

LYCKSELE Sparbanksstiftelsen Norrland hade årsstämma i Lycksele i fredags, och delade då ut sitt konstnärsstipendium, på 100 000 kronor. Det gick denna gång till Västernorrland.