Lördag 20 juli 2019

Lokaltidningen

Fjällstugan i Utbukta ligger nära gränsen mot Sverige. Här stannade många fjällbönder för att byta till sig mjöl. Foto: ALLAN FJÄLLSTRÖM

Århundraden av gränshandel

Genom historien har det varit svenskar som rest över till Norge för att handla och inte tvärtom som i dag.

MO I RANA · Published sep 29, 2018 at 08:10

Bland de tidigaste dokumenten om att handel har förekommit mellan länderna är nedskrivna av den norske skalden och kyrkoherden Petter Dass.

Han skriver om organiserad handel på 1600-talet i kuststaden Mo i Rana och birlkarlar från Umeå, Pitea. Luleå och Torneå. Birkarlar var handelsmän som under medeltiden hade monopol på att ta upp skatt och handla med samer i Norr- och Västerbotten.

Först i början av 1800-talet blev det vanligt med handel mellan svenska bönder och norska handelsmän. Den naturliga färdvägen gick över fjällområdet längs med Överuman förbi Umbukta till Mo i Rana. Resorna gjordes i början både vinter- och sommartid. Varor bars på ryggen eller drogs på kälkar. Med tiden blev resorna mera organiserade. Norgefararna, eller forbönderna som de också kallades, samlades och med hjälp av häst och släde gick det enklare att vintertid ta sig över fjället.

Varorna som bönderna ville få tag i var framförallt mjöl eller utsäde. Salt, sill, kaffe och brännvin var också eftertraktat. Med sig hade man smör, ripfåglar eller skinn som bytesvaror. Efter svältåret 1868 blev resorna allt fler och bönder från både Sorsele och Storuman gav sig av för att byta till sig varor. Ofta stannade man till i Umbukta vid riksgränsen dit det fraktats upp varor från handelshuset Meyer i Mo. Men två gånger per år, före jul och påsk, gick resorna oftast ända ner till Mo i Rana.

Som mest köpte Meyer in 25 000 till 30 000 ripor, 8 000 till 10 000 kilo smör från svenskarna under ett år. I retur skickades på ett år 12 000 kilo mjöl till Sverige. För många nybyggare innebar tillgången på mjöl skillnaden mellan liv och död. Det finns många historier om fattiga bönder som rest hela vägen till Norge i hopp om att få tag i mjöl trots att deras enda varor som de hade att erbjuda var kvastar bundna av björkris. Ofta fick bönderna byta till sig mjöl trots att handelsmannen Lars A Meyer hade ett förråd fullt med kvastar som inte gick att sälja.

Även om forbönderna hjälptes åt och i karavan tog sig tillbaka över fjället så tog resorna lång tid och innebar stora risker. Var det skare och bra före kunde karavanen av hästar och slädar ta sig fem till sex mil per dag. Vid mildväder eller snöstorm kunde det ta veckor att ta sig hem.

Fjällgården i Umbukta som först togs i bruk på 1830-talet omvandlades 1873 till fjällstuga och blev central för handeln med Sverige. Här kunde svenskarna byta till sig varor och slapp resan ner till Mo i Rana. Här fanns också logi för männen och kvinnorna samt stall till hästarna. Ända in på 70-talet var det vanligt att svenskar reste till Umbukta för att köpa billiga matvaror. Fjällstugan i Umbukta renoverades i slutet av 1980-talet. I dag drivs gästgiveri och kafé i huvudbyggnaden som återfått sitt utseende från då huset byggdes om år 1891.

Snart dags för återbördande av kvarlevor

LYCKSELE Den 9 augusti, på Urfolkens dag, kommer den största försoningsceremonin i Sveriges historia att ske på Gammplatsen i Lycksele. – Ceremonin är en ritual där alla som...

Renoveras efter skadegörelsen

LYCKSELE I fjol skedde omfattande skadegörelse på samevistet i Lycksele. I sommar renoveras torvkåtan för stora summor pengar, inför försoningsceremonin den 9 augusti. –...

Flera aktörer i samarbete

LYCKSELE Det kommande återbördandet av kvarlevor till Gammplatsen är ett samarbete mellan flera aktörer, som inleddes i början av året.