Tänk om vi har världens läge? Världens läge att skapa ett mer hållbart samhälle i och med coronakrisen. För fyra månader sen hade vi ingen aning om att folk skulle minska sitt resande drastiskt. Och att det finns något som heter hemester som vi också kan uppskatta efter alla charterresor som sett likadana ut och som kostat en massa pengar som vi numera kan använda till annat. Till exempel till fritidsutrustningar för att upptäcka vår närmiljö eller kanske till att dra ner på någon skuld.

Det känns märkligt att gå omkring i en värld som ser likadan ut men som är väsentligt förändrad. Som att befinna sig i en okänd tid där arbetsplatser stängs. Företag försvinner. Butiksdöden har nått en egen sorts pandemi och social distansering har blivit ett känt begrepp även för oss inlandsbor som alltid haft det mera glest mellan varandra. I den nya världen har vi också satts på prov kring hur solidariska vi kan vara för att minska smittspridning och hjälpa dem som är i riskgrupper.

I den här tiden har vi också firat midsommar. En högtid som i alla fall får mig att närma mig min egen själs lycka över vår vackra natur, som jag blir mer och mer angelägen att värna. Midsommardagen är också Johannes Döparens dag. En kristen helg i kyrkoåret tillägnad minnet av Johannes Döparens födelse. Enligt bibeln förkunnade Johannes förebud om stora förändringar och manade folk till omvändelse. Utan att bli för mycket biblisk så kan jag inte låta bli att dra paralleller till vad som händer i spåren av corona. Corona manar folk till omvändelse oavsett vad vi tycker om det.

Vi uppmanas att bryta invanda mönster som varken är bra för oss eller för vår natur och miljö. Det som var otänkbart för några månader sedan är nu en realitet. Vi bevittnar den största minskningen av koldioxidutsläpp sedan andra världskriget samtidigt som internationella valutafonden förutspår den största ekonomiska nedgången sedan 1930-talet.

Tänk om vi har det i våra händer. Det som vi som inte är klimatförnekare vet. Att vi alla måste hjälpas åt för att minska klimatavtrycket på vår jord för att värna liv i framtida generationer både för oss människor och annat levande på vår planet.

Svaren på hur mycket bestående förändringar som coronakrisen kommer att medföra finns hos oss själva. Ljuset i tunneln av ovisshet är vi. Ska denna pandemi svetsa oss samman till ett mer solidariskt och hållbart samhälle eller är vi för många som kommer att sträva efter en återgång till ett ”normaltillstånd” av konstant tillväxt och ständigt ökande av fossila bränslen?