Måndag 21 oktober 2019

Lokaltidningen

Vad ska vi med släktgårdar till?

Ledare · Published jun 5, 2019 at 08:00

Jag råkade följa en twitterdiskussion om släktgårdar. Två läger utkristalliserade sig snabbt. Det hela startade med frågan: ”tror journalisterna på DN m.fl verkligen att man ”bor hos föräldrarna” när man hyr ett eget hus på gemensam mark? Är begreppet ”släktgård” SÅ exotiskt i kvarteren runt Nytorget? Nästa inlägg: ”Vad fan är en släktgård?” och svaret: ”En gård staten inte konfiskerat. Mardröm för dig, bra för oss andra.” Och så slutklämmen: ”Aha, ett slags signalord för den lantadel som grät när vi fick demokrati.”

Idag 2019 då vi har en spillra till landsbygd kvar som knappt kan föda befolkningen ens en vecka om KRISEN kommer, är det skrämmande att se att samma argumentation som fördes 1919 lever än idag.

Föraktet för den jordbrukande befolkningen håller i sig. Under 1900-talet gick socialdemokratisk politik ut på att göra tillvaron svårare för det svenska lantbruket. Små och ”ineffektiva” jordbruk skulle slås ut till förmån för större produktionsenheter som skulle gynnas. Många lantbrukare mer eller mindre tvingades att lämna sina gårdar. Den socialdemokratiska jordbrukspolitiken var en parallell till den näringslivspolitik som gått under benämningen den ”solidariska lönepolitiken” vars syfte var att slå ut små och ”ineffektiva” företag, framför  allt i glesbygd, för att i stället gynna den storskaliga produktionen i storstädernadetta genom en lönesättning som skulle vara likriktad över hela landet. Den ”solidariska lönepolitiken” kallades att i glesbygdslänen, framför allt i norra Sverige för ”flyttlasspolitiken”, eftersom människor tvingades flytta till storstäderna när arbetstillfällena i glesbygden försvann som ett resultat av en medveten politisk strävan.

Idag ser vi konsekvenserna av denna politik, ett samhålle som dras isär, en landsbygdsbefolkning som får klara sig bäst de gitter utan skolor, sjukvård, BB, affärer och kultur. De som bär ansvaret för detta vill så klart inte ha någon orsak- och verkandiskussion istället ställer de helhjärtat upp under parollen ”Hela landet ska leva” och låter påskina att det är någon annas fel att det blev så här, att det på något sätt har skett av sig självt, naturens gång eller nåt annat som vi inte rår över.

Ibland faller dock masken av och inställningen till landsbygden kokas ner i en enda mening. Stefan Löfven, partiledare för socialdemokraterna: ””när storstadsbor ska åka ut och kanske få koppla av på landsbygden då måste det fungera där”.

Idag finns det 1000 släktgårdar kvar i Sverige som ägs av familjer som stått emot det poltiska trycket att ryckas upp med rötterna, omplanteras och göras om till kuggar i den socialdemokratisak industriproduktionen. Det är väl dom vi får stödja oss på när KRISEN kommer och konservmaten tagit slut.

Under 1900-talet gick socialdemokratisk politik ut på att göra tillvaron svårare för det svenska lantbruket.

Glesbygden kan inte längre vara landets bidragsgivare

Skattereformen måste få ett innehåll som sätter stopp för delningen av landet i välmående storstadsområden och fattig landsbygd. I sitt sommartal i Kristinehamn sa statsminister...

Våga skapa attraktiva orter

Hur bygger man attraktiva samhällen? Det är en fråga som inte bara engagerar mig utan som även landat i knäna på varje enskild ort och kommun att begrunda.

Tandvård är en rättvisefråga!

I helgen fick vi riksdagsledamöter flera mail från västerbottningar angående tandvården. I mailen uppmanades vi politiker i riksdagen att agera för en rättvis tandvård. Ett...

Stoppa sociala dumpningen

Rika kommuner med tillväxt i närheten av storstäderna dumpar människor med sociala problem i glesbygden. Det kan vara missbrukare som behöver vård, invandrare som står långt från...

V: Vi jobbar för jämlikhet och en grön omställning

Sverige har länge varit ett av världens mest jämlika länder. Ett land där vi sökte gemensamma lösningar på våra problem. Tyvärr har det under en lång tid förts en politik som...

Ska vi fortsätta godta smulor?

Synen är noll på de långa distanserna, på nära håll finns de många nyanserna” skrev Tage Danielsson och inga ord kan kännas mer rätt när det gäller landsbygdspolitiken.