Strandskyddet har länge varit föremål för diskussioner och förbättringar och nu ligger en färsk utredning på bordet. Den är mångordig och välskriven men förväntar man sig ett rejält grepp för att utveckla landsbygden blir man lite besviken.

Utredarnas uppdrag har varit att göra det enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden för att ge förutsättningar för bostäder och näringsverksamhet främst för småföretagare, besöksnäring och gröna näringar i områden med lågt exploateringstryck. Samtdigt vill man förstärka strandskyddet för att värna obrutna strandlinjer och värna allemansrätten och en jämlik tillgång till natur och stränder. En god tanke som äger sitt fulla berättigande i tätbefolkade och starkt exploaterade områden.

Två viktiga förslag är att strandskyddet ska tas bort runt mindre sjöar och vattendrag samt att det ska tas bort runt våtmarker och dammar som har anlagts efter 1975. Det blir ett steg i helt rätt riktning eftersom många lantbrukare dragit sig för att anlägga en våtmark på grund av att det kan begränsa deras möjligheter att utveckla sin näringsverksamhet. På så sätt kommer man nu kunna bidra mera till lokal artrikedom och till att förebygga övergödning. Kommuner ska dessutom få möjlighet att peka ut så kallade ”landsbygdsområden” där strandskyddet helt eller delvis ska kunna upphävas.

Gott så, men när det hela kokar ner till att det handlar om att ta bort strandsskyddet på sjöar på en hektar och vattendrag på två meters bredd känns det uppriktigt sagt lite futtigt. I klarspråk betyder det att man får bygga vid pyttesmå tjärnar och små vattendrag. Vi har kommuner som har fler sjöar än invånare. Det borde gå att vara generösare.

Trots allt är det ett steg i rätt riktning och förhandlingarna startar nu och man vill att en ny lagstiftning ska vara på plats redan i januari 2022. Från att ha haft ett strandskydd som varit en katastrof och djupt orättvist är detta ändå bra och riktningen tydlig.

Det man önskar allra mest av en ny lagstifning är att kommunerna skulle få mer att säga till om. Beslut blir alltid bättre ju närmare verkligheten de tas. Sverige ser olika ut och om kommunerna själva gör en inventering av sina förutsättningar får vi den differentiering av strandskyddet som utredningen strävar efter. Tyvärr så föreslår man att länsstyrelserna ska få sista ordet.

Det är bara att lyckönska förhandlarna som ska baxa lagstiftningen på plats så att vi får ett strandskydd som inte hämmar utveckling och företagsamhet på landsbygden utan gynnar och puffar på den.

Menar man allvar med att hela Sverige ska leva måste man också våga ändra på lagstiftning och regler och ha tillit till kommunerna.

En rejält förbättrad strandskyddslagstiftning är kanske inte ett steg för mänskligheten men ett stort steg för landsbygdens utveckling som vi så väl behöver.