Måndag 24 februari 2020

Lokaltidningen

Har vi valt fel riksdagsmän?

Ledare · Published jan 15, 2020 at 01:15

När Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner FSV anordnade ett seminarium i riksdagshuset i november i fjol kom det fyra riksdagsledamöter, en från Dalarna, en från Värmland, en från Norrbotten och en från Jämtland. Det var magert för att inte säga riktigt uselt. I Norrland har vi valt 60 riksdagsledamöter som ska företräda oss norrlänningar. Vi kanske har valt fel eftersom intresset är så svalt för en så viktig fråga som vattenkraften och dess återbäring till bygderna.

Norrlandslänen leververar förutom skog, malm, vindkraft och vattenkraft. Norrlands-
älvarna med sitt forsande och magnika vatten byggdes ut till hela landets gagn och vattenkraften hade en viktig andel i industrialiseringen av Sverige. El från kraftverken i Norrlands älvar utom Dalälven och mindre vattendrag står för 78 procent av Sveriges vattenkraft och 32 procent av Sveriges totala elproduktion.

FSV jobbar för att berörda regioner får ta del av de värden som vattenkraften genererar. Kommunerna och regionerna får då stabila och förutsägbara intäkter. FSV är partipolitiskt neutral och de tar inte ställning för eller emot utbyggnad av vattenkraften.

Vattenkraften är en värdefull tillgång för Sverige, men varifrån den kommer glöms liksom bort i riksdagshuset. Vattenkraften genererar ekonomiska värden för många miljarder kronor varje år. Dessa rikedomar hamnar nästan helt i kraftbolagens kassakistor eller i statskassan. Staten tar för närvarande in nära sex miljarder kronor varje år enbart i fastighetsskatt på vattenkraftsanläggningar. Samtidigt går glesbygdskommunera på knäna, ekonomin går inte ihop och sparkraven skär som en laserkniv genom alla områden.

Varför sitter det så långt inne att kompensera kommuner och regioner som bidrar med så mycket? Ersättningen i dag är marginell, det kallas bygdeavgiftsmedel och är plåster på såren för de stora naturingrepp som gjorts. Exploateringen av vattenkraften har försämrat förutsättningarna för fiske, jord- och skogsbruk, liksom för turismen. FSV menar att de kommuner som bidrar med sina forsar till den gemensamma vattenkraftsproduktionen bör få en rättmätig del av den värdeskapning som sker lokalt. Eller hur?

I grannlandet Norge är detta en självklarhet. Där är återföringen av vattenkraftsmedel ett kraftfullt redskap för lokal och regional utveckling. Stortinget har i bred politisk enighet slagit fast att vattenkraften är ”en nationell resurs med stark lokal och regional förankring” och att detta ”betyder att kommunerna bör säkras uthålliga och stabila intäkter från den lokala kraftproduktionen”.

Här i Sverige orkar riksdagsledamöterna inte ens gå på ett möte om detta trots att det hålls i riksdagshuset där de själva huserar. Det känns trist.

El från kraftverken i Norrlands älvar utom Dalälven och mindre vattendrag står för 78 procent av Sveriges vattenkraft och 32 procent av Sveriges totala elproduktion.

Bankerna och glesbygden

Bankerna har kunnat göra goda affärer genom att skattebetalarna – även i glesbygden – sänkt Riksbankens ränta delvis genom att bekosta stora köp av obligationer. Vad gör då...

Fatta det som bygger upp oss

När jag växte upp fanns nästan inga friskolor. Det innebar att vi hade mer resurser till den kommunala skolan.

V: Öka resurserna till sjukvården i glesbygd!

Alla behöver vi någon gång i livet sjukvård och ändå finns det för lite resurser till vården. Framförallt gäller det länen med stora avstånd och låg befolkningstäthet. Därför vill...

Äntligen vänder flyttströmmen

Nu vänder flyttströmmen från glesbygden. Stockholm som dragit till sig folk som flugor till en sockerbit är inte längre lika attraktiv. Det är främst barnfamijler som lämnar...

Ovärdigt att rasism mot samer fortfarande lever

Den 6 februari var det den samiska nationaldagen! En viktig dag att uppmärksamma och fira i vårt län. Samerna och samisk kultur är en viktig och unik del i Västerbotten. Samerna...

Sluta Söndra - börja hela!

Att spela ut grupper emot varandra används med stor framgång än idag. För den som vill se, finns knappast tydligare exempel än nedmonteringen av välfärden i våra kommuner och regioner.