Lördag 4 april 2020

Lokaltidningen

Äntligen vänder flyttströmmen

Ledare · Published feb 12, 2020 at 01:15

Nu vänder flyttströmmen från glesbygden. Stockholm som dragit till sig folk som flugor till en sockerbit är inte längre lika attraktiv. Det är främst barnfamijler som lämnar storstaden och flyttar hem till sina födelseorter eller mindre orter. Orsaken är framförallt bostadsbristen. För en barnfamilj som ska växla upp till en större bostad krävs en mindre förmögenhet och utbudet av bostäder är snålt och många äldre klamrar sig fast i sina hus eller stora lägenheter.

Framförallt är det utbildat folk – lärare, läkare, sjuksköterskor och offentligt anställda – som rör på sig. Många har en gång i tiden flyttat för studier till nya orter och att flytta igen upplevs inte som så dramatiskt.

Landsbygden och mindre orter har plötsligt blivit inne och det är bara att hojta halleluja i högan sky. Nu blir de orter som envist stretat och strävat med att behålla småskolor, lanthandlar, idrottsanläggningar, gatlysen och en hygglig infrastruktur attraktiva. Det har lönat sig att trotsa den i decennier pågående centraliseringen.

Det finns trots allt väldigt många människor med eld i själen och en outsinlig kraft att i stort och smått hålla orter vid liv. Det är byalag, det är föreningar, det är driftiga företagare, det är ungdomar som tar över släktgårdar som vi har att tacka för att hela Sverige lever. Det är inte myndigheter och rikspolitiken. De har snarare jobbat med att avlöva och suga ut övriga landet på så väl naturtillgångar som arbetskraft. Det är landsbygdens folk som stretat i motvind och som vi nu ska vara evigt tacksamma för att de orkat.

Människor ockuperar, demonstrerar och aktiverar sig mot nedläggningar av skolor, sjukhus, bibliotek och äldreboenden. De utmålas stundom som obändiga och besvärliga, till och med hotfulla. Ett gott exempel är de numera internationellt kända ockupanterna vid Sollefteå sjukhus som oförtrutet stålsätter sig mot nedmontering av en anständigt nära vård.

Strömmen av folk som väljer landsbygden är inte strid men den finns, den växer och den gjuter mod i småorterna. Många som väljer att flytta tittar på kvalitet på skola, tillgång till barnomsorg, närhet till natur och kulturutbud. Storstaden har begränsingar när det gäller att få livspusslet att gå ihop, avstånden är ofta långa eller tar tid, bilköerna frestar på och barnens fritidssysselsättningar blir ofta begränsade av ekonomiska eller tidsmässiga skäl. På mindre orter har man ofta både råd och tid med flera olika aktiviteter.

Hatten av för alla som stått upp för och tror på sin bygd.

Landsbygden och mindre orter lockar plötsligt och det är bara att hojta halleluja i högan sky.

Det är landsbygdens folk som stretat i motvind och som vi nu ska vara evigt tacksamma för att de orkat.

Coronaviruset synliggör systemfelen i samhället

Just nu pågår en gemensam samhällskamp mot coronaviruset där alla visar medmänsklighet och solidaritet för att minska spridningen. Vi är alla enade om att skydda dem som är i...

När det krisar håller vi ihop

Visst blir man lycklig av att få bevittna sådan mänsklig värme och omhändertagande, mitt i detta elände.

PRO Lycksele vill bryta äldres ensamhet

Sedan början av 2019 har PRO Lycksele arbetat med projektet ”Aldrig ensam” som initierats av PRO, SKPF och SPF Seniorerna. Regeringen har beviljat medel till projektet. Medlen...

Nu är det hög tid att samarbeta

Politiker är fast i strukturer som enligt min uppfattning borde förändras i takt med att världen förändras.

Riskgrupper bör få smittopeng

Vi ser dagligen hur antalet som smittats av coronaviruset ökar. Det skapar oro och osäkerhet hos många människor. Inte minst hos alla dem som finns i någon riskgrupp. Moderaterna...

Vanligt folkvett behövs i krisläge

Krisberedskap är därför, för många av oss, torr ved och reservaggregat för strömmen. Inte att hamstra toapapper, jäst och strösocker i panik.