Söndag 18 augusti 2019

Lokaltidningen

"Järnkramp om fotlederna"

Veckans krönika · Published aug 7, 2019 at 06:15

Sedan -93 bor jag uppe i Saxnäs, men jag växte upp i Lycksele och bodde där ända fram till min flytt upp till fjället.

Vi skriver augusti och sommar har vi haft i några veckor nu. Juni var bedrövligt kall i alla fall uppe i fjället.

Solen och värmen kom till slut och med dem kom även de ingredienser som jag tror många av oss förknippar med sommaren: Glass och bad hade jag nu tänkt uppehålla mig kring en stund.

Mina barndomars somrar tillbringade jag för det mesta uppe i fjällen och i Saxnäs. Bada var väldigt kontroversiellt. Egentligen var det inte fråga om bad utan mer om att doppa sig.

Att bada i Kultsjön med sitt klara vatten och gå ned i vattnet var som en ”järnkrampa som smet åt kring fotlederna” enligt min morbror. Ett mycket bra uttryck och som jag använder än idag.

”En, två, tre, på det fjärde ska det ske….”

Ångesten över att slänga sig i vattnet var stor och det blev som sagt inte mycket till bad. Blåa läppar var mer regel än undantag.

Då var det betydligt bättre de gånger vi tog bilen till Marssjön. Kultsjödalens playa med långa stränder och långgrunt badbart vatten.

Ifjol och även nu i år har jag badat i Kultsjön och även i en å här i Saxnäs. Från 21–23 grader. Vad har hänt?

En sommar utan glass är som kärlek utan kyssar eller gitarr utan strängar. Liknelserna är många, men det hör liksom till sommaren.

Glassbilen var ett fenomen som jag växte upp med i Lycksele till alla barns glädje. Den körde även här i Kultsjödalen, men de lade ned linjen för ett tiotal år sedan. Som allting annat var det inte lönsamt och vi i dalgången blev utan glass. Vi fick nöja oss med glassen från ”affärn”.

Men döm om min förvåning då jag en dag under en lektion fick höra dess omisskännliga ljud. På långt avstånd spelades melodin. Det kom närmare och närmare. Jag trodde först det var en telefon, men kunde konstatera att den är tillbaka! Vad har hänt?

Lärare och elever rusade ut. Flockades kring bilen med en mycket förvånad glassgubbe (fast han var nog mer av en pojke). Glass för tusentals kronor köptes av föräldrar och barnen fick en gratisglass. Förvåning och jubel över att slippa en lektion, men främst för glass. Alla var glada och nöjda, men det jag tar med mig från denna händelse är nog kommentaren från en av våra äldre elever och som får avsluta denna krönika:

”Jag trodde glassbilen var en myt”.

Ångesten över att slänga sig i vattnet var stor och det blev som sagt inte mycket till bad. Blåa läppar var mer regel än undantag.

Veckans krönika

Magnus Johansson, S, bor i Saxnäs och är kommunstyrelsens vice ordförande i Vilhelmina. Han är sedan tolv år lärare på skolan i Saxnäs och tidigare egenföretagare.

Bybor nekades köpa husen

BLATTNICKSELE Flera bybor har de senare åren försökt köpa de hus som kommunens fastighetsbolag Sorselebo AB nu säljer som ett helt kvarter. – Vi är flera som försökt men fått...

Vill stoppa byggplanerna

HEMAVAN Bybor, stugägare och föreningar i Hemavan kräver nu att Storumans kommun stoppar det pågående detaljplanearbetet på Kungsplatån nordöst om Högfjällshotellet. – Förslaget...

Äventyrlig fru bakom myten om soldat Bång

VILHELMINA En lika intressant och mytomspunnen kvinna fanns vid sidan om berättelserna kring soldaten Johan Zacharias Bång. Men mamsell Anna Greta Baudin var vare sig...

Pris till boken som seglat in i mångas hjärtan

LÄNET Barnboken om självmord var tänkt att fylla ett litterärt tomrum och det verkar ha lyckats. Nyligen tilldelades länsförfattaren Anna Sundström Lindmark och illustratören...

”Vi har noterat kritiken och är beredda till dialog”

HEMAVAN Mattias Åkerstedt, miljö och samhällsbyggnadschef hos Storumans kommun är medveten om den massiva kritiken mot detalplaneförslaget. – Därför har vi kallat till ett extra...