Närmast sörjande är son med sambo, gamla mamma, syster och syskonbarn med familjer.
Elisabet föddes 1955 i Lycksele, dotter till Kerstin och Jerker Lindgren och växte upp med en storasyster. Efter gymnasiet flyttade hon till Limmared med sin sambo och arbetade vid Limmareds Glasbruk. Under denna tid föddes sonen Andreas. Efter 18 år blev hemlängtan för stor och hon flyttade tillbaka till Lycksele. Längtan efter mer studier ledde till folkhögskolan i Ålsta och några år i Matfors innan fortsatta studier vid Umeå universitet. Sen landade hon i hemstaden för gott.
Med entusiasm och energi hade hon ett flertal anställningar inom de mest skilda områden. Den sista arbetsplatsen blev Kvinnojouren, där hon gav av sin kraft och empati.
Elisabet bar på en konstnärlig och kulturell ådra, som hon visade genom måleri under ett antal år, men mest genom sitt stora engagemang inom Lyckseles kulturliv. Hon var med och startade Sällskapet Olle Blombergs Vänner och Stadskulturföreningen, i vilka hon var en drivande ordförande under många år. Vid alla arrangemang i dessa föreningar, som ordnades år efter år, var det Elisabet, som med sina medhjälpare, knöt ihop givande och roliga kulturresor, poesistigar och andra begivenheter. Hon hade en stor del av sitt hjärta i arbetet med att synliggöra och bevara Tuggengården. Gammplatsen var också viktigt i hennes kulturella engagemang.
Släktforskning gav också mycket om tidiga rötter.
Alla vänner hon hade vårdade hon med stor omsorg, de betydde mycket för henne.
Allra viktigast var dock den närmaste familjen samt hennes älskade hundar, först Max och nu Epsi.
Elisabet var en riktig kämpe, som gick igenom flera svåra sjukdomsperioder under sitt liv. Den allra sista blev alltför tung. Hon stred för livet men fick ge upp efter bara några veckor.
”Du skimrar som en pärla i minnets helga rum”
Storasyster Margareta