Den 16 februari fyller tvillingarna Paul och Gustin Renman, Lycksele, 90 år. Det sägs att tvillingar har ett särskilt band till varandra. Ett som aldrig bryts.
Att födas i Grundsund, 3 mil norr om Lycksele, i februari, 1931, var nog inte det lättaste sättet att starta livet på. Väglöst land, ingen el och flera kilometer till närmaste granne. Troligen sträng kyla och snön meterhög på tegar och stigar.
När det var dags för mamma Sofia att föda, för sjätte gången i ordningen, skickades bud till fots för hjälp. Allt gick bra, men två på en gång var nog en tillräcklig prövning, vintern oräknad.
Syskonen i Grundsund hade en bra uppväxt. De sju bröderna och systern Margret, hade ofta en rolig berättelse från barndomen att bjuda på. Som den när mamma Sofia satte små bjällror på de små tvillingpojkarna, för att åtminstone veta var de höll hus. Förmanade strängt att inte hålla i sin bjällra för att tyst kunna smyga iväg på äventyr.
Det löste de två genom att springa tillsammans, hållande i varandras bjällra, på så sätt hålla löftet till mamma men ändå upptäcka världen. De hjälptes åt.
Avståndet var ibland långt. Gustin reste söderut, blev predikant. Paul stannade kvar och hamnade vid järnvägen. Ändå alltid, varje sommar, var de nära. De hjälptes åt med husbyggen, slåtter eller bara för att dela gemenskap.
Efter pensionen hade de på nytt samma bostadsort. Tiden gick och kom ifatt. Syskon gick bort, efter en tid var de båda änklingar. Men varje dag har Paul och Gustin pratat, skrattat, delat tid med varandra. Endast en pandemi blev ett hinder.
Men snart så ljusnar det igen. De två oskiljaktiga, som delat allt ända från födseln, ser nog som många andra fram emot att på nytt få prata, minnas, glädjas och bara vara tillsammans.
För evigt sammanlänkade med ett obrytbart band.